onsdag 26 juni 2013

Etapp 5: Övertänger - Alfta

Jag och Eric har länge varit rädda för den här dagen. Vi har skojat om hur jobbig den kommer att bli, den har på något sätt känts så långt borta så att den nästan har varit lite overklig. Men nu, idag, så kom den helt plötsligt. Dagen D.

Vi har varit rädda för den här dagen av två anledningar. För det första för att det är den första etappen där antalet mil är tvåsiffrigt: 10 mil. Så långt har vi aldrig cyklat förut. För det andra så har vi vetat om att det förmodligen skulle regna idag, nånting som vi hittills har haft ganska tur med och sluppit helt. Vi visste att det skulle regna mycket. Vi visste att det skulle bli blött, och vi visste att det skulle bli kallt. Dock inte hur kallt.

Men så lyckades vi till slut hitta en möjlighet att slippa regnet. Enligt väderguden Yr.no skulle det inte börja regna förrän kl 14. Vi gjorde lite snabb huvudräkning. Vi vet att vi har en medelfart på ungefär 20km/h, så 10 mil tar ungefär 5h i ren cykeltid. Fantastiskt, det skulle gå att slippa undan regnet! Vi ställde klockan extra tidigt för att ge oss själva än mer marginal innan regnet skulle komma. Vi gick till sängs fyllda av hopp av en regnfri morgondag.

Vi vaknade tidigt nästa morgon, imorse alltså, och hörde att det redan smattrade mot tältduken. Satfläsk. Helvete! Det regnade redan. Vi åt frukost i servicehuset under nästan total tystnad, och det rådde en slags begravningsstämning runt frukostbordet. Vi hade på känn vad som komma skulle. Efter frukosten tog vi varsamt på oss regnkläderna, fortfarande i tystnad. Sedan satte vi noggrant på regnskydden på cykelväskorna, slog på GPS-klockan och trampade iväg i regnet.

Till en början, de första kilometrarna, regnade det inte så mycket. Vi kände återigen hopp om att det skulle sluta, eller i varje fall inte tillta. Det hoppet släcktes fort, och himlen öppnade sig. De riktiga vädergudarna, de som bestämmer, hade bestämt sig för att vi skulle bli blöta. Och det blev vi. Skorna blev lika blöta som om vi hade plurrat, och regnjackorna (eller ja, min i varje fall) blev fort som en tvättsvamp och hela jag blev dyngsur.

Sen kom motvinden utan dess like. För oss innebar motvinden tre saker: det blev skitkallt, skitjobbigt och det gick skitsakta. Då menar jag inte kallt som i att man huttrar, jag menar kallt som i att vi snart tappade känseln i tårna och fingrarna började även dem kännas  bortdomnade. Mitt i allt detta dök en vägskylt upp: varning för brant lutning uppför. 2,9km. Är det nån som driver med oss, tänkte vi. Det var det inte.

Det här höll på i drygt 38km, eller nästan 2,5 timmar eftersom vi knappt tog oss framåt. Då kom vi fram till Skålsjögården, där det förvisso såg stängt ut men att man ändå kunde få lite skydd för vinden. Planen var att koka lite kaffe för att få någonting varmt i oss och äta en smörgås eller två. Vi hann knappt hoppa av cyklarna och sträcka på oss innan vi hörde en röst bakom oss. Det var en kvinna stod på altanen som hörde till huset som stod i anslutning till Skålsjögården. Hon måste ha sett hur frusna vi var, för det tog inte lång tid innan hon bjöd in oss så att vi kunde värma oss lite. Hon frågade vars vi var på väg och vars vi kom ifrån, och vi berättade att vi var på väg till en camping utanför Arbrå, 6 mil därifrån. Det tog inte länge innan hon hade föreslagit en alternativ camping, Alfta camping, som låg 4 mil närmare och dessutom hade hon hjälpt oss att bokat en stuga där. Vi insåg själva i det ögonblicket att i det vädret skulle 6 mil till vara nästintill omöjligt.



Kvinnan, Elisabeth, bjöd även in oss hem till sig för en värmande kopp kaffe vilket var enormt uppskattat. Sådan vänlighet som hon visade oss är sällan skådad, och vi är väldigt tacksamma! Efter det så kan man säga att turen vände för oss. Vi tog på oss torra kläder, och när vi begav oss vidare mot Alfta camping så hade det faktiskt slutat att regna och den allra värsta blåsten hade mojnat.

Långt inlägg och få bilder, vi ber om ursäkt för det. Det var inte läge att ta fram kameran i hällregnet och vi behövde berätta för världen hur det känns att vara på cykelsemester när det regnar. Men hur som helst, nu sitter vi alltså i en stuga på Alfta camping och har en hel massa  kläder på tork. Vi har fyllt på matförrådet och planerat om de två nästkommande etapperna från 9+6 mil till 9+9 för att ta igen de 3 mil vi missade idag. Imorgon planerar vi dessutom att fara förbi Bollnäs och köpa bättre regnkläder. Nu känns det rätt bra igen. Vi får dessutom sova under ett riktigt tak och i en riktig säng. Det var inte igår. :)



 
Dagens etapp i siffror!

Längd: 66,8km
Tid effektiv cykling: 3h 51min
Medelhastighet: 17,3km/h

Dagens...

Dagens ljusglimt: Kvinnan på Skålsjögården. Sällan skådad vänlighet och gästfrihet. Vi är så tacksamma!
Dagens godaste: Ett varmt mål mat efter 6 mils cykling i regn och motvind


Dagens vägskylt: Södra Blindtarmsvägen!

 
Dagens motgång: Regn+motvind+uppförsbacke+dålig asfalt
Dagens alzheimer: Viktor glömde tandborsten i Säter och låset i Övertänger. Vad kommer härnäst?
Dagens citat: Viktor frågar Eric när hämtar  middagsbaguetten ur kylen: Är du hungrig? Nu? Eric: Nä.. Viktor: Du ska ju inte äta om du inte är hungrig! Eric: Jag vill bara få det överstökat

1 kommentar:

  1. Ni måste äta bra mat grabbar :) vitaminer fibrer salt och mibiraler med mkt vatten

    SvaraRadera