Ekonomisk summering och slutord

Nu har det gått drygt en månad sedan vi avslutade våran episka resa på cykelsadeln genom vårt vackra och avlånga Sverige. Hög tid att summera den ekonomiska biten! Vilken pärs... Nu ska man komma ihåg att våra ursprungliga förhoppningar var att komma under 15 000 kr per skalle. Då hade vi nästan tagit i litegrann också, för säkerhetsskull liksom. Vi började på 10 000 kr per skalle.

Vi började dagens matteövning med att kopiera våra kontoutdrag mellan den 22 juni och framåt in i Notepad. Sedan har vi bearbetat listan i omgångar, tagit bort irrelevanta saker och sedan försökt göra någon slags enklare kategorisering av alla utgifter. Och här är alltså resultatet:

	Viktor	Eric
Utrustning	21 115,50 kr	22 608,50 kr
Boende	2 432,50 kr	2 432,50 kr
Mat + övrigt	5 879 kr	4 355 kr
Summa	29 462 kr	29 396 kr

Ja... Vad ska man säga? 30k per skalle har det drygt två veckor långa kalaset kostat. Det här den dyraste semestern någonsin för oss båda (dock första semestern för Eric, han sätter ribban direkt). Vi vet inte riktigt vad vi ska säga. Utrustningen drog iväg mycket mer än budgeterat, men å andra sidan så köpte vi allt nytt och vi köpte bra grejer. Det märks också på antalet missöden vi råkade utför: 0 (förutom självförvållade). Så i slutändan var det kanske ändå värt det. Vem vet hur mycket vi hade råkat ut för om vi hade köpt allt på Biltema och Jula?

Boendekostnaderna uppgår till 4865kr totalt för 13 nätter. Då har vi tappat bort en eller två nätter i det också... Så det är säkert några hundralappar mer där, men dem har vi inte riktigt koll på som sagt. Totalt på dem 13 nätterna blir det i alla fall 187kr per person och natt

Tack för oss, syns nästa sommar! Glad påsk.

Summering av 126 mil på sadeln

Jajamän, nu är det dags att bli lite nostalgiska och titta in i backspegeln över de senaste två veckornas cyklande. Vilka misstag har vi gjort? Vad har vi lärt oss? Vad har varit bra och vad har varit dåligt? Alla dessa frågor tänkte vi försöka besvara i ett summerande inlägg där vi ska dela med oss av våra erfarenheter från två veckor på cykelsadeln.

Smärta

En ganska vanlig fråga vi har fått i efterhand är om man inte får ont i rumpan av att cykla så länge. Visst fan får man det! Eller ja, rumpan är egentligen fel ord, för ont i rumpan har vi egentligen inte haft. Det är snarare mellangården vi har haft ont i, då nästan hela kroppsvikten vilar på den punkten samtidigt som hela kroppen gungar lite fram och tillbaka i takt med trampningarna. Då är det ganska självklart att man får ont! Den smärtan vänjer man sig dock vid ganska fort, eller så tänker man bara inte på den. Vi har båda cyklat med vadderade cykelbyxor som alldeles säkert har lindrat den här smärtan en del. Men ja, det har gjort ont.

Den värsta smärtan har dock inte varit i mellangården, det har varit låren som har tagit den största smällen. Åtminstone i början, efter vilodagen i Sundsvall var det som att de läkte ihop eller något. De kanske bara vande sig vid smärtan och sket i att signalera smärta till hjärnan. Hur som haver, fram tills dess gjorde de ont konstant. Hela tiden. Man kunde inte ligga och sova på sidan utan att känna av trycket och smärtan mot ena låret.

Kroppen tål dock mer än man tror, jag är själv förvånad över hur mycket stryk den tål utan att ge upp. Vi fortsatte att mala på trots smärtorna i mellangården och låren, och till slut försvinner smärtan. Försvinner är kanske fel ord, men den dämpas i alla fall. Dock är jag lite osäker på om det faktiskt gör mindre ont eller om man helt enkelt har vant sig.

På det stora hela så skulle jag inte säga att smärta i varken mellangården eller låren har varit ett stort problem. Man lär sig att hantera den och till slut försvinner den, eller dämpas. Skavsår har vi varit helt förskonade ifrån, tack och lov. Det hade varit betydligt värre än lite ont i mellangården.

Utrustning

På vår episka cykelresa har vi haft med oss och dagligen använt en hel massa utrustning. Alltifrån cyklar och pakethållare till tält, tvättlina och sporks. Utrustning som vi inte hade innan, utrustning som vi alltså har fått köpa. Till och med cyklar har vi köpt inför den här resan. Vissa saker visste vi inte ens om att vi behövde. Därför har vi lagt ner en del tid på att researcha vilken utrustning man normalt har med sig på sådana här äventyr och kanske till och med samlat på oss lite kunskap om vad som är bra och vad som är dåligt.

Vi kan börja med att säga att ingen utrustning har svikit oss på vägen. Vi har inte råkat ut för några mekaniska fel på cyklarna (som inte var orsakade av oss själva eller olycka), och ingenting annat har gått sönder heller. Inte ens en punktering har vi haft. Helt otroligt. Vi måste ha valt bra grejer alltså?

Tältet

Tältet vi har använt är ett tält som är avsett för tre personer: ett Marmot Limelight 3P. Hur det är tänkt att man ska rymmas tre personer i det är dock ett mysterium. Vi har tyckt att det har varit trångt nog för mig och Eric. De första en eller två nätterna sov vi dessutom med alla väskor inuti tältet. Det blev väldigt trångt, och vi kunde inte riktigt ligga raklånga och sova. Därefter hade vi istället väskorna utanför själva tältet, men under tak (under absiden). Då passade vi även på att snurra ihop cykelväskorna i regnskydden, bara utifall att det skulle regna riktigt ordentligt. Det fungerade bra, och väskorna klarade sig från väta alla nätter. Det var dock inte så många nätter som det faktiskt regnade, så det kanske egentligen inte bevisar någonting.

I övrigt har vi tyckt att tältet har fungerat okej. Med vetskapen att det är ett tält i budgetklasserna så har vi tyckt att det har varit förhållandevis snabbt att sätta upp och ta ned. Vikten eller storleken när det har varit ihoppackat har inte varit ett problem, utan det har fungerat bra att ha tältet tvärs över de bakre cykelväskorna. En större absid hade dock varit trevligt, och det hade dessutom varit trevligt om även absiden hade "golv" för att ännu bättre skydda mot väta.

Cyklarna

Cyklarna vi har cyklat på är två identiska cyklar med det komplicerade namnet Specialized Sirrus Disc Elite. Det är en racehybrid utrustad med 18 växlar (2*9), skivbromsar, rakt styre och punkteringssäkra däck. Det vi har köpt till och monterat är i princip pakethållare (fram+bak), plinga, stänkskärmar, flaskhållare och SPD-pedaler. En stor anledning till att vi valde just den här cykeln är att den har fästen för lowrider (främre pakethållare) på framgaffeln. Om man inte har det så kan man inte fästa lowridern med skruvar, utan istället måste man förlita sig på någon typ av buntbandsliknande lösning. Inte stabilt.

I början var jag inne på att vi skulle köpa betydligt enklare cyklar. Stora och stabila med stålram och utan växlar. Oj så glad jag är att vi inte gjorde det. I uppförsbackarna är man glad för alla växlar man har, och trots att vi har cyklat på absolut lättaste växeln så har det funnits stunder där vi har önskat att det funnits fler växlar. Mitt råd är alltså att man ska ha så många växlar som möjligt. De kommer till användning.

Cyklarna har hur som helst gått helt problemfritt, och vi har inte ett enda ont ord att säga om dem. Växlarna har fungerat bra, bromsarna likaså. Inte en enda punktering har vi råkat ut för på hela resan, så däcken har verkligen varit punkteringssäkra. Det enda som har hänt var att kedjan hoppade en gång för Eric, men på sammanlagt 246 mil så kan det förmodligen anses vara okej.

Cyklarnas bromsar var jag lite skeptiska till när vi köpte dem, då det är hydrauliska skivbromsar. Vad händer om man råkar ut för oljeläckage mitt ute i ingenstans? Nu i efterhand så ångrar jag dock inte en sekund att vi valde en cykel med skivbromsar. Med 25-30kg packning på cykeln vill man ha det, det är så värt det. Det är så mycket bättre än vanliga fälgbromsar, tro mig.

Apropå flaskhållare förresten, vi hade två stycken monterade med två flaskor på 750ml. Det betyder att man kan max ha med sig 1,5 liter vatten. Det låter kanske mycket, men såhär i efterhand så har jag funderat på om man inte hade kunnat ha en till flaska vatten. Det är inte kul när det tar slut på en riktigt varm sommardag. Normalt har en cykelram dock bara två fästen, så jag är lite osäker på exakt hur man skulle få med sig en tredje flaska. Man får kanske strunta i det och bara se till att fylla på så ofta man kan.

Cykelväskor

Vi har haft tre typer av cykelväskor med oss på resan:

• Framväskor: Vaude Aqua Front
• Bakväskor: Vaude Karakorum
• Styrväskor: Vaude Road I

Som ni ser så är alla väskor av samma märke, Vaude. Ett märke vi verkligen kan rekommendera efter vårt äventyr genom Sverige. I styrväskan har vi haft saker som man behöver ha lite mer lättåtkomligt, såsom mobiltelefon, plånbok, och energibars. Den är väldigt enkel att sätta fast och ta lös, och den har dessutom ett axelband som man kan sätta på för att enkelt kunna bära med sig den när man lämnar cykeln. Perfekt om man ska in och handla eller ta en kaffe (med kanelbulle såklart). Vi kan verkligen rekommendera att man har en styrväska om man ska cykelsemestra!

Alla väskor har genomtänkta och stabila fästanordningar som inte har strulat det minsta, varken på den mjukaste landsväg eller guppigaste grusväg. Bak- och framväskorna har exakt samma fästanordning med krokar som man hakar i och knäpper fast på pakethållarna. Dessutom har det följt med regnskydd som har varit fullkomligt ovärdeliga. Framväskorna är dock vattentäta i sig (som man kan ana av namnet), men på bak- och styrväskorna har vi använt regnskydd. Även fast vi har cyklat en hel dag i regn så har ingenting i väskorna blivit blött, inte en enda pinal. Helt fenomenalt!

En enda liten invändning är att regnskyddet på bakväskorna inte har varit helt lätt att sätta på alla gånger. Ett lite större regnskydd hade inte skadat, men å andra sidan så har det fungerat när det väl sitter på plats.

Liggunderlag och sovsäckar

Sovsäckarna vi har sovit i heter The North Face Aleutian 1S. De är avsedda för sommaranvändning och tar inte mycket plats ihoppackade. Inget ont att säga om dem heller, de har utan problem fyllt sitt syfte under hela resan. Inte alls omöjliga att få ner i förvaringspåsarna trots att de är så små.

Liggunderlagen är av märket Everest (Stadiums egna märke), de är 3cm tjocka och självuppblåsbara. Inget hotell Hilton direkt, men för sommarbruk har de fungerat bra. Även om dessa var väldigt billiga så har vi upplevt dem som vida överlägsna den gamla typen av liggunderlag som är av mer skumgummityp, både vad gäller komfort och utrymme.

Portabelt kök

En sak som vi debatterade över och diskuterade fram och tillbaka ända tills sista dagen var huruvida vi behöver ha ett portabelt kök med oss eller inte. Slutligen föll svaret på "ja", vi behöver ett. Efter lite researchande och diskussion med personalen på Addnature så föll valet på ett Optimus Crux Weekend HE. Det är ett paket som innehåller en gasdriven brännare, ett kokkärl på 0,95 liter och en stekpanna. Totalvikten (utan gasbehållare) ligger på 275g, och hela paketet tar dessutom väldigt liten plats.

Inte heller det här gasköket har vi något ont att säga om. Sanningen är den att vi båda är väldigt imponerade av det. Koktiden på nästan en liter vatten är helt ofattbart kort, och dessutom så väger det lite och tar liten plats. Dock så är det känsligt för vind i och med att brännaren är så "öppen", så om man är på lite blåsigare platser så rekommenderar vi starkt att man har någon typ av vindskydd med sig.

Övrigt

Lite andra saker som vi har haft med oss är följande:

• Sea to Summit Tvättlina
  En smart tvättlina som har visat sig vara mycket bra att ha till hands för att hänga upp handdukar, träningskläder och annat som behöver torka. Tar nästan ingen plats. Vi hade en tvättlina från Biltema innan, men den tog jättemycket plats jämfört med den här och var dessutom helt onödigt lång. Rekommenderas!
• JO Sport Wildo Camp-A-Box
  En låda som innehåller en spork, 2st kåsor i olika storlekar, matlåda och skärbräda. Den här har vi använt varje dag och innehåller allt du behöver i köksväg. Sporken är ovärdelig!
• PackTowl Original M
  En liten, liten resehandduk som tar väldigt liten plats och är väldigt liten. Visade sig vara ett felköp, den är alldeles för liten och vi tyckte att den var nästintill värdelös. Vi använde riktiga handdukar istället. Kan hända att den är mer användbar i större utförande.
• Therm-a-Rest Ultralite Pillow Case
  Ett ganska litet och tunt örngott som man kan fylla med kläder. En kudde tar väldigt mycket plats i packningen, så det var helt out of the picture att ta med sig det. Varje kväll stoppade jag in en fleecetröja i den, vilket faktiskt har fungerat över förväntan. Från början tänkte jag köpta en uppblåsbar kudde, men de var helt ofattbart dyra så lotten föll på denna istället. Kan rekommenderas!
• Solskyddsfaktor
  Ovärdeligt. Vi kan inte understryka nog hur viktigt det här är. Vi var slarviga med det i början och brände oss en del, och det är inte kul att cykla i strålande sol när man redan har bränt sig.
• Assos Skin Repair Gel
  Det här blev nog lite av ett felköp egentligen, det var egentligen byxfettet vi var ute efter. Den här har dock fungerat riktigt bra, och vi har smort in oss minst en gång om dagen i ljumskregionerna. Rekommenderas starkt! Får man skavsår så är det ju försent. Vad gör man då liksom?
• Pearl Izumi X-Road Fuel
  Cykelskor med SPD-fästen, men som även fungerar bra att gå omkring i utan att det blir alltför obekvämt. Inga problem här heller, sköna både att cykla i och att gå runt i! Rekommenderas.

Resans...

Resans mörkaste stund: Örnsköldsvik. Ena cykeln var inlämnad på reparation, det regnade ute. Klockan började närma sig 12 på dagen och vi hade hittills cyklat en mil. En ynka mil. Om cykeln ens skulle hinna bli lagad samma dag så var vi skeptiska till om vi skulle hinna fram innan campingen stängde. Vi funderade allvarligt på att ta bussen till Nordmaling istället för att cykla... Oj, vilken förlust det hade varit. Som tur är gjorde vi inte det. Det slutade att regna och cykeln blev klar tidigare än vi hade trott.

Resans bästa stund: Efter att första regnet hade kommit så stannade vi för att dricka lite vatten och kanske ta en värmande kopp kaffe. Då hörde vi en röst bakom oss, det var en kvinna som var jättetrevlig mot oss. Hon bjöd oss på varsin varm kopp kaffe, och vi fick värma oss inomhus. Hon bokade även en stuga åt oss inte så långt därifrån.

Resans största misstag: Att Viktor inte monterade den bakre stänkskärmen. Allt. Blev. Sandigt.

Resans trevligaste etapp: Det är med stor sannorlikhet Bygdsiljum - Byske. Bra vägar, bra väder och lite trafik gjorde att den här dagen gick av bara farten.

Resans värsta etapp: När första regnet kom, mellan Övertänger och Alfta. Det spöregnade och vi var dåligt förberedda, vilket betydde att vi blev totalt genomblöta. Alla kläder vi hade på oss var dyngsura. Allt. Kallt var det dessutom, vi tappade känseln i både fingrar och tår. Dagen fick dock ett bra slut till slut!

Resans bästa camping: Vi har passerat många fina campingar på vägen, så att välja ut bara en är inte helt lätt. En bra camping har trevlig personal, fina duschar och servicehus, ett lugnt område och gärna en butik och en restaurang. Första campingen vi var på, i Enköping, kvalar in på alla dem. Den hade dessutom bastu!

Resans dyraste mat: På en gård strax söder om Falun så åt vi varsin smörgås, varsin kaffe och varsin bit gofika. Totalsumma: 255kr. Galet!

Resans mesta mat: Dollyburgaren på Westmans i Bygdsiljum. Det är inte ofta jag viker ner mig inför ett mål mat, men här mötte jag verkligen min överman.

Resans bästa mat: Här får jag nog lov att säga den hemlagade maten som vi åt i hos Erics moster i Piteå. Sinnessjukt gott!

Resans tråkigaste mat: Hamburgertallriken på Byske camping. Fantasilös. Tråkig. Grå. Det verkar inte som om hamburgarrevolutionen som sker på andra platser i Sverige har kommit dit än?

Resans största surprise: Eric har vid flertalet gånger yttrat "jag badar aldrig i Sverige". Well, nu har han det. Två gånger. Whaddayaknow?

Resans största skräck: Journalisten som intervjuade oss för Avesta Tidning hade själv varit på många cykelsemestrar, och kunde till vår stora fasa berätta om något som kallades för "den tredje pungkulan" som vissa manliga cyklister råkade ut för. Vi visste inte vad vi skulle tro, men vi slapp i alla fall denna tredje pungkula. Tack och lov för det!

Statistik

Längd: 1263.4km
Tid effektiv cykling: 61h 10min 36s
Medelhastighet: 20.65km/h

För Eric blev det ungefär 6 mil kortare (120 mil). Målet på en medelhastighet av 20km/h nåddes med ganska god marginal ändå, närmare 21 än 20. Det är vi mycket nöjda med. Ett annat mål som vi har haft på vägen är att vi inte ska skräpa ned något, inte ens en glasspinne ska vi tappa på vägen. Det har vi också lyckats med!

Längs hela vägen har Viktor cyklat med sin GPS-klocka, en lite äldre Garmin. Det verkar som att den har lite för begränsat lagringsutrymme, för när vi synkade över all data till datorn så verkar det som att klockan bara har kvar GPS-koordinater från Ångermanälven och norrut. Lite tråkigt, hade varit kul att se hela resvägen på en karta, exakt som vi har cyklat. Nåväl, såhär cyklade vi norr om Ångermanälven:

Det var allt för den här gången. Det kommer att komma minst ett till uppföljningsinlägg till där vi redogör exakt hur mycket den här semestern egentligen har kostat. Nu ska vi njuta ett tag av att vara lediga. Hej hopp!

Etapp 15: Piteå - Antnäs/Råneå

Jag tror inte att någon av oss riktigt har förstått att vi är framme. Det är helt sjukt. Varje dag i två veckor har vi cyklat mot det här målet. Varje dag har vi längtat tills den här dagen, och varje dag har vi önskat att vi var framme. Nu är vi framme, och det är så otroligt ofattbart skönt att vi knappt kan få ned det i ord.

Det är faktiskt en grej som vi har funderat på under resans gång, "måste man lida för att kunna njuta ordentligt?". Det verkar nästan vara så. Det kanske låter lite grymt, men det är i princip det vi har gjort varje dag i två veckor. Lidit alltså. Inte hela dagarna förstås, och vissa dagar har vi lidit betydligt mer än andra. Efter två veckor utan smör på brödet så känns det lite lyxigt att helt plötsligt ha det. Efter två veckor i sovsäck är det lite lyxigt att sova i en säng med sängkläder. Jag tror att man kanske lär sig att uppskatta vissa saker mera, saker som man annars väldigt enkelt tar för givet.

Men nåväl, den här bloggen handlar inte om knepiga filosofiska funderingar. Det får man läsa om någon annanstans. Den här bloggen handlar om cykling. Efter en mycket skön eftermiddag och kväll hos Erics moster i Piteå så somnade vi till slut i riktiga sängkläder för första gången sen vi lämnade Stockholm. Underbart. Vi unnade oss lite sovmorgon imorse, och strax efter kl 07 var vi uppe och vakna igen. Dagen började med en riktig brakfrukost i värsta hotellanda. Kort därpå bytte vi om, satte väskorna på cyklarna och cyklade iväg mot centrala Piteå. Strax innan 9-tiden på en söndagmorgon var det som att cykla genom en spökstad. Inte en själ på gatorna och torget. Helt tyst. Läskigt!

Dagens etapp var egentligen uppskattad till 6,5 mil till Antnäs, och 13 mil till Råneå. Det har blivit lite kortare tack vare att vi har valt smartare rutter, så de faktiska sträckorna blev 5 mil till Antnäs och 11 till Råneå. Skönt att spara in så mycket faktiskt.

Första biten ut från Piteå cyklade vi faktiskt längs E4an ända till Rosvik. Innan dess hade vi inte cyklat en enda meter längs E4an, men tack vare en bred vägren och lite trafik så gick det faktiskt över förväntan. Efter det var det raka spåret till Antnäs, och på de första 5 milen gjorde vi bara ett enda riktigt stopp. Medvind är en förklaring, drivna av stark hemlängtan är en annan. Det gick dessutom på rekordfart: 23,7km/h.

Inne i Antnäs fikade vi hos Erics farföräldrar. Detta var slutstationen för Eric. Han var framme. Han hade segrat. Själv var jag inte riktigt klar, utan jag skulle vidare till Råneå.

Efter fikat fortsatte jag de sista milen på egen hand. Först längs en parallellväg till E4an, och sedan på småvägar mellan Luleå och Råneå. På den vägen gjorde jag två lite större stopp. Det första var inne i Luleå, drygt 2 mil från Antnäs. Där hade jag tänkt ta en bild på Facebookhallarna som jag passerade på vägen, men snopet nog kom det ut en tjej som sa att man inte fick ta bilder. Tråkigt!

Andra stoppet kom när det var ungefär 2 mil kvar, i Börjelslandet strax efter att jag hade cyklat över Persön. Fram tills dess hade det gått bra att cykla själv, medvind och hemlängtan drev mina trötta ben. Därefter blev det dock tungt. Dålig väg och kraftig sidvind drog ner tempot en hel del, men jag fortsatte. När jag väl kom in i själva Råneå var det med ett stort leende på läpparna och en overklig känsla i bröstet. Helt ofattbart. Så skönt! De sista kilometrarna gick av bara farten, och strax var jag hemma. Gud. Så. Skönt!

Nu är vi alltså klara med vår episka cykelresa. Det går att cykla mellan Stockholm och Luleå. Det har vi bevisat! Vi vill tacka alla som har läst våran blogg, alla som har kommenterat både här på bloggen och alla andra medier, alla som har tryckt 'Gilla' på Facebook, alla som har tutat och vinkat på oss på vägen och alla som på andra sätt har stöttat oss! Vi har läst alla kommentarer och uppskattat varenda en. Det har hjälpt oerhört mycket. Vi kan inte understryka nog hur viktigt det var varit. Tack!

Inom de närmaste dagarna kommer det att komma ett eller flera summerande inlägg här på bloggen, så håll utkik!

Dagens etapp i siffror! (Antnäs/Råneå)

Längd: 49,7km / 115km
Tid effektiv cykling: 2h 5min / 4h 55min
Medelhastighet: 23,7km/h / 23,3km/h

Dagens...

Dagens ortnamn: Luleå! Behöver vi säga något?

Dagens vägskylt: You better watch out!

Destination: Norrfjärden

Imorse var det avfärd från Erics moster. Där har vi sovit bättre och ätit godare än vi har gjort på hela den långa resan hittills. Härligt!

Vi började med att cykla genom Piteå, som närmast liknade en spökstad såhär tidigt på en söndagsmorgon.

Därefter har vi faktiskt cyklat längs E4an hela vägen till Norrfjärden, och planen är att vi fortsätter med det till Rosvik. En bra vägren och lite trafik har gjort att det faktiskt har varit behagligare än vad man kan tro att cykla längs E4an. Vi har nog sparat en hel del tid på att ta den vägen.

Nu sitter vi på Statoil i Norrfjärden med varsin kaffe och kanelbulle. Strax avfärd norrut igen! På återseende.

Etapp 14: Byske - Piteå

Eftersom att dagens etapp mellan Byske och Piteå bara var 6 mil så beslöt vi att ta lite sovmorgon imorse. Strax före åtta var  vi uppe och gjorde oss kaffe och två Nutellamackor.

Nu så är det ju så att det här var sista gången vi spenderade natten på en camping. Det betyder att i Piteå, när vi sover hos Erics moster, så behöver vi inte hålla oss med egen frukost. Efter att vi hade tagit oss två mackor var och brett dem med Nutella så var det fortfarande massor kvar i burken. Vi bredde på ytterligare ett lager Nutella, ingen idé att snåla här inte! Nu hade vi nästintill centimetertjockt med Nutella på våra mackor. Living the dream (of a seven year-old)! När mackorna var uppätna tittade vi ner i Nutellaburken igen. Massor kvar. Viktor tog sin spork i högra handen, Nutellaburken i den vänstra och började äta. Next stop: Diabetesville!

När vi hade ätit upp allt och slängt det vi inte längre behövde så städade vi snabbt ur stugan och hoppade upp på cyklarna. Ingen tid att förlora! Vi kände dock direkt att det här skulle bli en slitig dag, trots att det bara var totalt 6 mil. Kraftig motvind från nordväst redan från första början. Vädret var dock bra i övrigt, strålande sol och knappt ett moln i sikte så långt ögat nådde. Nästan för varmt.

De första 3 milen var ganska händelselösa. Vi cyklade i motvind på en helt okej väg. Bra underlag, inte alltför kuperat och lite trafik. Strax kom vi fram till vad vi förmodar var en vägsnutt som ibland dubblerar som flygraka.

Ganska kort därefter så kom vi fram till en pyttepytteliten ort som hette Ålund. Den här pyttepyttelilla orten hade ett cafe längs vägen vi cyklade. Där slank vi in och tog varsin kaffe och... äppelmosmunk. De hade inga kanelbullar. :(

Efter ett tag kom det in två nyfikna gubbar och en nyfiken gumma som ville prata lite cykling. Vi snackade lite cykling med dem och kort därpå var vi tillbaka på vägen mot Piteå.

Där, på vägen mellan Ålund och Hemmingsmark, så hade vi vårat första möte med vilda djur. Det började med att vi såg två små prickar vid horisonten som vi först trodde var två andra cyklister. När vi kom närmare så insåg vi ganska fort att det inte var cyklister, utan någonting mycket, mycket värre. Vilda djur. När vi närmade oss ännu mera så kunde vi klart och tydligt se att det var två renar det handlade om, med horn och hela baletten. Hjärtat fastnade i halsgropen. Vad skulle vi ta oss till?

Ungefär 10-20 meter från renarna,

på säkert avstånd, stannade vi cyklarna. Nu började vad som kändes som en två evigheters lång staredown. De blängde argsint på oss. De stod stilla. Alldeles blickstilla. Vi blängde tillbaka, inte fullt lika argsint, utan mer rädda och med en nyans av desperation i blicken. Det var helt tyst. Det enda som hördes var vindens lek med löven i träden som låg utmed vägen. Eric stod redo, skakandes, med kniven i högra handen. De fortsatte blänga på oss, som om de utvärderade sina chanser att äta oss till lunch. Tänka sig, att det var såhär våra liv skulle sluta. Uppätna av renar blott 2 mil från Piteå. Det enda som fattades för att göra scenen komplett var soundtracket till 'Den onde, den gode och den fule'.

Eric fäktade nervöst med kniven i luften, som om det var spindelväv i luften som han försökte hugga ner. Till slut skrek han: "Kom igen då, era fula fanskap!". Det var ingen vanligt skrik. Det var fullt av desperation i rösten, och dessutom med en nästan målbrottslik skärning. Vilket genidrag det visade sig vara! Snabbare än du hinner säga "cykelsemester" lade renarna benen på ryggen, bägge åt varsitt håll in i skogen. Vilken lättnad! Vi hade överlevt denna närkontakt med vildmarken. Vi tittade upp mot varandra, jag och Eric. Våra blickar möttes. Vi nickade, och sedan fortsatte vi att cykla utan att växla ett ord. Vi visste vilken tur vi hade haft.

Efter detta var det som en dans på rosor in till Piteå stad. Snart nådde vi Blåsmark, och då svängde vi höger, österut, och fick äntligen känna vinden i ryggen. Det var gode skönt efter den episka staredownen vi just hade överlevt.

Inne i Piteå hade vi tänkt fika hos en gammal kollega. Sagt och gjort, vi letade oss fram till deras hus och där bjöd de på kaffe och... Ja just det, kanelbullar. Verkligen smarrigt! Det var de första kanelbullarna på tre dagar. Kittlade dödsskönt i kistan!

Efter det trevliga sällskapet och kanelbullarna cyklade vi vidare mot Erics moster. Där har vi sedan spenderat större delen av sena eftermiddagen och kvällen, vilket har varit helt underbart. Duschat i en riktig dusch, suttit i en riktig soffa, ätit hemlagad mat på altanen i solen och till och med åkt bil. Nu börjar vi verkligen känna smaken av seger, om vi inte redan har gjort det.

Dagens etapp i siffror!

Längd: 62,4km

Tid effektiv cykling: 3h 8min

Medelhastighet: 19,9km/h

Dagens...

Dagens nära döden-upplevelse: Renarna. No competition

Dagens lyx: Suttit i en riktig soffa, ätit hemlagad mat och åkt bil!

Dagens milstolpe: Dessa skyltar! Trodde aldrig att man kunde bli så glad av dem

Etapp 13: Bygdsiljum - Byske

Jag tror inte att någon, någonsin, har blivit så glad för att komma till Byske som vi blev när vi tidigare idag rullade in med cyklarna här. Dagen idag har förvisso gått riktigt bra, tredje dagen i rad som det går såhär bra. Men ändå, det är så otroligt skönt att komma fram. För det första är det en enorm lättnad. Man kan liksom slappna av på ett sätt som man inte kan medan man fortfarande är på väg. För det andra är det en känsla av seger som infinner sig i kroppen. Man är framme. Man kan pusta ut. Vi klarade det. En känsla vi har känt i slutet av varje etapp under hela cykelresan. Lätt en av de bättre stunderna varje dag!

Idag har det verkligen varit perfekta förhållanden för långcykling. Mulet, men inget regn och inte för kallt. Bra underlag, inte den där grovhuggna asfalten som vi tidigare har klagat på. Lite trafik. Medvind. Inga monsterbackar. Idag kan vi verkligen inte klaga på någonting. Om det är något fel på den här dagen så måste det vara att vi inte har ätit en enda kanelbulle idag. It's a crazy world we live in!

Enligt gårdagens väderleksrapport så skulle det börja regna lite lätt vid 13-tiden idag. Vi litar ju inte längre på väderleksrapporterna, men när vi klev ur tältet imorse så såg molnen allt lite ostadiga ut och regn verkade inte alltför osannolikt. Sortin från Bygdsiljums camping blev därför något tidigare än brukligt, och redan strax efter 08 var vi på väg norrut.

Vi gjorde två korta stopp mellan Bygdsiljum och Skellefteå. Inne i Skellefteå blev det ett lite längre stopp på Max, och sedan trampade vi vidare norrut längs gamla Kågevägen. Fortfarande hade det inte fallit en droppe regn på våra hjässor, trots att klockan nu var strax efter 13. Men ännu var vi inte framme, så faran var ännu inte över.

Vägen norrut från Skellefteå bjöd på fler utmaningar än vi hittills hade fått under dagen. Den började med en ganska lång stigning ut från själva Skellefteå, men den var ändå ingenting mot vad vi har mött förut. Den var ganska snabbt besegrad.

Planen sen var att vi, på Google Maps och lokalcelebriteten Brittans inrådan, skulle försöka följa småvägar längs med E4an hela vägen till Byske. Vi stannade fler än en gång och kollade kartan så att vi inte skulle hamna fel. Och det gjorde vi inte heller. Mycket riktigt så tog oss småvägarna hela vägen in till Byske. Fantastiskt!

Väl inne i Byske så tänkte vi leta reda på ett café eller liknande där man kunde få sig en kopp kaffe och en kanelbulle kanske. Det var lite lättare sagt än gjort. Till slut hittade vi något som såg ut att vara någon slags minimart. Vi parkerade cyklarna och gick in. Jackpot! Kaffe! Inga kanelbullar dock. Men, man kan ju inte få allt. Som kanelbullesubstitut valde vi varsin glass, och gick ut och satte oss på en bänk längs huvudgatan i Byske.

Vi hade ingen direkt brådska till campingen, men det fanns allt några hotfulla moln på himlen och vi hade ingen direkt önskan att bli blöta. Efter att vi lyckats få i oss kaffet och glassarna så trampade vi vidare mot campingen. Olikt strapatserna dagen innan, i Bygdsiljum, så var det här en barnlek att hitta campingen. Femstjärnig, dessutom. Det ni! Fint skareva!

När vi kommit fram till stugan så plockade vi in väskorna och låste fast cyklarna. Sen gick vi i vanlig ordning och tog en dusch. Strax därpå började vi känna oss hungriga och letade upp campingens restaurang. Viktor fick revansch efter att ha blivit pinsamt besegrad av Dollyburgaren, och 2x90g slank ner utan några som helst problem. Notera att våra tre senaste måltider har varit... Just det. Hamburgare. Pattern, anyone?

Efter maten hade vi tråkigt. Vi gick och spelade minigolf, och Eric vann med fyra slag. Då fick han lägligt nog revansch för bowlingen där Viktor vann solklart (efter vissa fuskanklagelser). Även trots att Eric vann så var det återigen Viktor som anklagades för fusk. Hur detta hänger ihop vet bara Eric.

Nu är vi tillbaka i stugan med varsin läsk, varsin godisbit och författar det här blogginlägget. En liten notering vi har gjort på alla campingar vi har varit på (vi har ju ändå hunnit med ett par styckna), är att vi verkar vara de enda i hela Sverige som är i vår ålder och hänger på campingar. Alla andra kan man dela in i tre ålderskategorier: pensionärer, barn och vuxna i åldrarna 30-50. Vi känner oss utstötta.

En annan grej vi har noterat är mängden skyltar längs vägen som det står "Loppis" på. Den har nämligen avtagit markant de senaste etapperna, med en solklar topp i Dalarna. Vi skämtar inte när vi säger att det var säkert två skyltar varje kilometer. Om vi hade fått en krona för varje loppisskylt vi har passerat så hade vi säkert, nej garanterat, haft råd med en fin Mazda från sent 80-tal. Sjukt ju! Betyder det att folk i Dalarna samlar på sig mer skräp än folk i övriga landet, eller hur ska man tolka det?

Nu är det bara två etapper kvar innan målgång. Imorgon ska vi övernatta hos Erics moster i Piteå (6 mil, kort etapp) och på söndag kommer vi hem. Nu är det lite lurigt på söndag, för Eric ska till Antnäs och Viktor till Råneå. Till Antnäs är det 6,5 mil från Piteå, och till Råneå är det 13. Viktors magkänsla nu är att hemlängtan är för stark och att han kommer mata de 6,5 extra milen på egen hand på söndag. Men vi får se. Spöregnar det eller om det är vulkanutbrott eller någon annan naturkatastrof så kanske det blir måndag. Men bara kanske.

Dagens etapp i siffror!

Längd: 91,7km

Tid effektiv cykling: 4h 10min

Medelhastighet: 22km/h

Dagens...

Dagens combobreaker: Inga kanelbullar! All work and no buns makes Viktor and Eric sad boys.

Dagens surprise: Eric satte inte på sig tröjan ut och in imorse

Dagens ortnamn: Sjöbotten!

Dagens vinnarbild: 

Dagens milstolpe: Nu har vi cyklat över 100 mil! Det bådar gott om man vill ha feta lår

Destination: Skellefteå

Det har varit ont om destinationsinlägg på sistone, vi är medvetna om det. Vi har inte blivit lata, utan det finns två bra anledningar till detta. Den första är vädret. Vi är inte så pigga på att ta upp mobilen om det regnar. Den andra är att det faktiskt har varit rätt ont om tätorter att ta upp i ett blogginlägg. Tyvärr. Men, behold! Här kommer det första på länge.

Om cyklingen har gått bra de två senaste dagarna så är det inget mot för förmiddagen. Idag har cyklingen gått helt fenomenalt bra med fortsatt medvind, bra väg och bra underlag. De knappa 6 milen in till Skellefteå avverkades på strax under 2:30, vilket ger en genomsnittsfart på 23,7km/h. Sinnessjukt snabbt!

På vägen har vi hunnit göra två stopp, ett efter två mil och ett till efter dryga fyra. Mycket odramatiskt. Varsin bar och lite vatten, vila någon minut och sen upp på sadeln igen.

Väl framme i Skellefteå så gjorde vi det första Maxstoppet på hela resan. Verkligen på tiden!

Nu är det bara att kötta de återstående 3 milen till Byske och hoppas på att medvinden håller i sig. Klart slut!